I helgen kördes Vasaloppet och varje år brukar jag känna en liten känsla av avundsjuka att inte stå på startlinjen i detta så klassiska lopp. Många vänner packar bilen och beger sig till Dalarna. Jag har åkt två gånger, 2009 och 2010. Från bekanta har jag fått veta att de har fått sms-aviseringar när de åkt där jag funnits med som jämförelse då de har passerat olika stationer. Så jag är liksom med fastän jag inte längre åker skidor. Det som jag kan sakna är den där känslan av att ha tagit ut sig rejält under lång tid.
Nu kan det ju finnas andra mål än Vasaloppet. På sommaren finns exempelvis Cykelvasan och det blir femte gången för min del som jag cyklar i augusti. Målsättningen är klar och jag känner mig redo att ta mig an min egen utmaning. Jag återkommer om det.
När det gäller cykel är jag ingen nörd. Jag cyklar både landsväg och MTB. Jag har glasögonskalmarna innan för hjälmremmarna och jag kanske har både fel färg och för korta strumpor. Dessutom finns det säkert massor med fler stildetaljer som jag inte har koll på men framför allt njuter jag av att sitta på mina cyklar och låta pedalerna gå runt.
Förra året i maj var jag på en föreläsning här på hemmaplan i Uppsala med OS-hjälten från 1976, Bernt Johansson. Samtidigt presenterade man idén och upplägget runt Skoda Cycling Team 2018 där man ger 15 amatörer möjlighet att genomföra Vätternrundan som proffs. När det hade gått några dagar tänkte jag att det där faktiskt kunde vara något för mig så när ansökningstiden infann sig var jag snabb att fylla i formuläret.
Nu är jag med och det känns mycket spänande och inspirerande. Nu till helgen den 10-11 mars är det dags att träffa de andra i teamet och genomföra tester.