Tomas Gustafson OLY

Jag trampar på och även om det är bäst att cykla ute så är det ganska ok att sitta på trainern hemma också. Det blir ju mil det också.

När jag skriver det här är jag femtioåtta år. Mellan fyrtio och femtio gjorde jag ingenting träningsmässigt och när folk frågade så svarade jag oftast att jag tränade för husbehov! Jaha, sa man och antog att jag tränade sex gånger i veckan. I själva verket var det kanske sex gånger per år!!! Ja, det går att lata till sig!!!

När jag närmade mig femtio så var formen verkligen urusel. Det var trappflås och trötta ben som inte orkade någonting. Jag fyller år den 28 december och i början på 2009, dvs ett knappt år innan jag skulle passera halvtidsmärket (jag har alltid trott att jag ska bli hundra) bestämde jag mig för att ge mig själv en fin femtioårspresent – god form. Jag hade ett år på mig och jag anmälde mig till en Svensk Klassiker med Vasaloppet som första delmål. Sedan väntade Vätternrundan, Vansbrosimningen och till sist Lidingöloppet. Dalslands kanotmaraton klämdes in i programmet också.

En klassiker hade aldrig betytt något för mig tidigare men nu blev den ett medel för att nå målet. Tack en Svensk Klassiker för att du finns som inspiration för väldigt många människor. Idag är det Vätternrundan som jag fortsätter med och det är inspirerande nog. Deltagarmedaljerna från Vättern klingar skönt när man håller upp dem som ett knippe. Det som jag inte tyckte var något märkvärdigt blev helt plötsligt något väldigt värdefullt.

Jag körde Vättern första gången 2009 och då ville jag bara trampa runt snabbare än vad min fru Elisabet gjorde när hon cyklade 1997. Sedan har jag cyklat snabbare för varje år och förra året lyckades jag tillsammans med mitt Vätterngäng, som jag träffade halvvägs för tre år sedan, cykla på 7.59.

Nu i år cyklar jag med Skoda Cycling Team (som jag redan nämnt) och det ska bli spännande att träffa gänget för första gången nu till helgen och också se vad vi kan klara av tillsammans. Förhoppningsvis (vi måste!!) cyklar vi snabbare än 7.59 så att inte min fina personliga trend bryts. Det ska bli spännande att höra hur målsättningsresonemanget går. Jag är ganska klar över hur mycket det betyder att man är noggrann med hur man sätter sitt mål. Inget komplicerat, men viktigt. Det blir också första gången jag cyklar på dagen. Jag har alltid startat mellan 19.30 och 20.00 på kvällen så det här blir en ny upplevelse.

Dock känner jag en saknad av att inte cykla med mina vanliga kompisar men jag är ju fortfarande anmäld 19.36.  Är formen god kanske det kan bli en dubbel. Det vore något men jag tvekar lite på om jag hinner återhämta mig. I god OS-form för trettio års sedan hade jag inte tvekat.

Jag är i varje glad att jag tog beslutet att rycka upp mig det året jag skulle fylla femtio. Nu, åtta år senare, känner jag att jag fortfarande blir starkare även om det tar lite längre tid att återhämta sig mellan passen. Tänk vilken potential det finns om man tänker rätt tankar.

På återhörande