I morgon den 10 mars är det dags för första träffen med Skoda Cycling Team
Det blir föreläsningar om träningsupplägg, kost, utrustning mm. Vidare blir det fotografering och intervjuer och genomgång av Vätternrundan och vilka förväntningar vi har. Min känsla är att det här börjar bli på riktigt. Spännande är det i varje fall.
Det börjar kännas som förr då det var landslagsläger på gång och man skulle mätas mot de andra i gänget. Även om vi kände varandra väl i landslagsgänget så var det alltid som en slags tävling, trots att det bara var träningsläger. Nu, som vuxen och förbi femtio, vill jag vara cool. Ändå är det som om jag skulle vara ung och vara på väg till den första samlingen. Kul känsla – jag brukar kalla det junior-passion.
Jag minns också spänningen då jag skulle åka till USA när jag var nitton år (1979). Destinationen var Madison, Wisconsin och där fanns ett träningsgäng med bl a Eric Heiden som var världens i särklass bästa skridskoåkare. Jag hade själv vunnit junior-VM så jag var ju inte okänd.
Ryktena var stora runt träningsgänget och det var med en kittlande känsla som jag såg fram emot äventyret och mötet med ”gänget” på deras hemmaplan. Det jag var mest nervös för var att jag inte skulle hänga med på cyklingen. Jag hade ju inte ens en riktig racer vid den här tidpunkten. Tänk vilken fasa att inte hänga med, att bli avhängd. Jag visste att även tjejerna var grymt starka på cykeln och Beth Heiden, Erics syster, vann ju t o m VM i landsvägscykel året efter. En sponsor i Eskilstuna såg till att jag hade en riktig cykel med på resan.
Jag kan inte hävda att jag är eller har varit cyklist ”på riktigt” men borta i USA var jag i varje fall med och tävlade en del. Vi körde ondagstvälingar runt the Capitol i centrala Madison. Det var full fart i dessa intensiva GP-lopp, hög rockig musik spelades naturligtvis och publiken bidrog med några dollar till spurtpriser.
Jag hängde med i varje fall och det blev en härlig introduktion till cyklingen som träningsform. Dessutom fick jag lära mig hur man kan hjälpa varandra att och framför allt fick jag lära mig ”attityden att försöka”.
Tomas Gustafson OLY 