Tomas Gustafson

3-faldig OS-guldmedaljör

Efter några veckors uppehåll tänkte jag att det är dags igen. Det är ändå lite spännande att låta tankarna publiceras. Just nu är det lätt att fångas av oro runt Corona och läget som råder.

För några veckor sedan var jag tillsammans med Lars-Eric och Elene Unestål och andra kurskamrater i en otroligt inspirerande tankemiljö som gav utrymme för tankar att formas och växa. Jag har sagt det vid flera tillfällen i mina filmsnuttar att det vi lägger energi på tenderar att utvecklas. 

De nio dagarna tillsammans med de andra gav den bästa tänkbara inspirationen och kunskapen för att kunna träna vidare och bli en coach på egen hand. En självklarhet kan många tycka men det handlar inte bara om utbildningen som sådan utan också om mina egna tankar och min egen utveckling.

Nu är det film nummer 20 som publiceras. I samband med detta tar jag en paus på ett par veckor. Jag siktar på att vara tillbaka med nya tankar inom kort. Det ligger en del andra projekt längs vägen som känns mycket inspirerande att ta sig an.

På återhörande

Jag pratade i ett tidigare inlägg om Eskilstuna Isstadion och tiden i EIK som en fantastisk plats att utveckla tankar om mästerskapet. Det var ju inte bara så att Världsmästerskap och Europamästerskap plötsligt skulle arrangeras till allas vår glädje. Bakom detta låg naturligtvis en lång gemensam strävan att få vara en del av den internationella gemenskapen som det innebär att vara värd för stora mästerskap.

I en gemensam strävan arbetade Eskilstuna Idrottsklubb, kommunen och Svenska skridskoförbundet för att mästerskap skulle få arrangeras i Eskilstuna. Jag är övertygad att denna övergripande strävan och tro på förmåga även präglade oss ungdomar i vår idrottsliga utveckling bortsett från den inspiration det gav att springa runt bland storstjärnorna och tigga autografer.

Vilka tankar växer fram i er miljö, frågar jag i dagens film. I den gråtunga fysiska miljön på Eskilstuna Isstadion växte drömmarna sig starka när stjärnorna kom dit och väckte drömmar om framtida möjligheter.

God morgon. Detta är den artonde filmen och jag tänker hela tiden att jag ska försöka sammanfatta vad jag har sagt i de tidigare filmerna, men så dyker det upp nya tankar och nästa film är ett faktum.

I den här filmen söker jag bland annat två stycken klienter att coacha för min certifiering. Det innebär att jag coachar vid fem tillfällen i närtid och att man också får lämna ett skriftligt omdöme om mig.

Jag nås enklast på tomas@tgsport.se eller via kontaktformuläret här på hemsidan.

Veckan har varit lärorik och intensiv. Tillsammans med nya vänner har jag påbörjat en intensiv och lärorik resa mot att bli Internationellt Certifierad ICC Coach. Jag hann inte med att lägga ut min filmsnutt igår så det får bli en lördagsfilm istället.

Vi befinner oss ständigt i nya situationer. En del tar vi oss an och andra kanske vi flyr ifrån. Oavsett så ligger de där och lockar, kittlar eller skrämmer. Jag brukar prata om trösklar och tvekan är ett exempel på ett sådant hinder.

När jag pratar om mål handlar det om att bestämma sig. Det kan vara att våga argumentera för sin sak, börja cykla till arbetet eller skaffa sig möjligheten att nå en idrottslig merit.

Det vi kan vara helt säkra på är att göra ansatsen betyder allt och att erfarenheten kommer efter att vi har försökt.

Nu skulle jag ha varit i Sälen tillsammans med tusentals andra och i morgon skulle cykeln ha rullat ner till Mora. Cykelvasan är en av årets höjdpunkter, inte bara för cyklingens skull, utan för inramningen med alla människor som finns runt omkring. Det är kul att sätta på sig nummerlappen och extra spännande att ge sig av tidigt på morgonen för att lägga cykeln på en bra plats i väntan på startskottet.

Nu blir det Hemmavasan istället och jag ser det som en manifestation för rörelse och framåtanda. Hoppas att många är med runt om i Sverige. Hoppas också att nästa års cykelvasa blir av som tänkt. För mig har det blivit extra tydligt vad mål verkligen betyder och hur mycket energi som finns laddat i de målbilder som jag brukar prata om i mina framträdanden.

Kraft och inspiration kan hämtas från olika miljöer och det är naturligtvis en lyx att kunna besöka Vilstaskogen i Eskilstuna där jag upplevt så mycket framåtanda. För mig var det en kick att bara snudda vid skogen med spänstiga pedaltryck häromdagen även om dessa skulle kunna utföras var som helst. I det här fallet var det nostalgi som lockade fram de fina känslorna men vi ska komma ihåg att dessa ligger i våra tankar var vi än befinner oss.

Juli gick snabbt i år. Jag har knappt varit utanför Uppsala och det är kanske därför jag tycker att jag har stelnat i tanken en del. Det går självklart att vidga sina vyer utan att fysiskt resa men jag kan konstatera att jag har rört mig väldigt mycket i gamla hjulspår under den senaste månaden. Augusti 2020 får bli tankespänstens månad

När jag arbetar på tomten händer det att någon stannar och tycker att det är fint. Jag hör vad de säger och gläds åt komplimangen men … i mitt huvud finns alltid den där gnagande känslan av att det skulle ha kunnat ha varit bättre. Men bättre för vem, frågar jag mig själv. Jag arbetar för att jag vill åstadkomma något för min och min familjs nöjsamhet.

När det gäller alla de uppdrag jag har haft genom åren är det en annan sak. Även om återkopplingen är toppen vet jag att jag skulle kunna ha gjort det bättre. Så har det varit varje gång i över trettio års tid. Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg, att just i rollen som t ex föredragshållare, så arbetar jag inte för egen skull och tillfredsställelse utan för kundens upplevelse. Då finns det ingen gräns för hur bra jag vill att det ska vara.