Hemma från Österrike igen och jag har nästan glömt att jag hade en underbart fin cykeltur från München till Wien. Igår gick Cykelvasan mellan Sälen och Mora. Visst är det med lite sorg som jag konstaterar att jag inte var med men det har varit väldigt trevligt att dels cykla men också vara tillsammans med familjen.
Nästa år kan jag nog vara redo att mig an Vasan igen. Det finns en faktor som jag liksom inte vill låtsas om, men som kanske ändå visar sig. Det är att jag blir äldre och att det är svårare att bygga upp formen igen efter avbrott. Jag tycker nog inte att jag någonsin har haft något gratis och ännu mindre nu.
Men jag känner mig hoppfull och ska nog få ihop något bra framöver. Till vad vet jag inte, men det är alltid trevligt med små utmaningar som lockar tanken till aktivitet. Det viktiga är att det känns meningsfullt så att det blir av.
Resan jag nyss genomfört gick från München till Inzell, vidare till Bad Aussee, Lassing, Kernhof och som sista anhalt Wien. För mig var det ett litet äventyr men kanske inte den ultimata utmaningen. Turen innehöll en del moderata klättringar men inga riktiga serpentiner som jag känner att jag vill utmana innan benen säger tack för sig. Det känns som att det är långt dit ändå. Än finns det utvecklingspotential.
Nu tar hösten vid och det får bli en del cyklingar och annan träning på hemmaplan.
Tomas Gustafson OLY 