Dagen till ända och det blev fem fina cykeldagar, inte överdådiga, men krävande på sitt sätt. Jag har gjort det här för välmåendets skull och på ett sätt är det en gammal dröm som jag nu har snuddat vid. Det känns fantastiskt fint men väl i mål känner jag att det gärna hade kunnat få vara några fler utmaningar längs vägen.
Dagens resa gick från Kernhof till Wien. Det var ganska mycket nedförskörining med några inspirerande ”knäppar” längs vägen. När jag närmade mig Wien låg jag på ganska hårt och det kändes som om den femte dagen hade kunnat följas av fler cykeldagar men nu får det vara nog för den här gången. Målet är nått.
Att det blev München till Wien beror på övriga familjen. Det hade lika gärna kunnat vara andra destinationer och någon gång framöver ska jag ta mig an en lite mer utmanade resa, med fler och längre klättringar. Jag vet inte varför men det lockar att meditativt mala på uppför backarna på lätta växlar.
För några år sedan prestationsvandrade jag från Vålådalen ner till Funäsdalen. Packningen var alldeles för tung och efter första dagens tre mil hade jag ont i fötterna och ryggsäcken kändes krävande att ha på ryggen. Nu inspireras jag i FB-gruppen ”ultralätt utrustning” och kommer vid nästa vandringstillfälle se till att ha en behaglig tyngd på packningen och gå lagom lång sträcka – dvs njuta av att vara ute och ha tid att stanna upp.
När det gäller cyklingen är det likadant men det inspirerar att också känna på de riktigta klättringarna med de många serpentinerna. En faktor även där är tyngden på väskorna. Nu kändes det som om ”struten” drar bakåt ganska rejält men det kanske bara är en tankevilla. Kilona hade ju kunnat sitta någon annanstans men visst märks det att packningen väger en del.
Det är inte första gången jag cyklar i alperna men det är första ”touren” där jag tar mig från en plats till en annan. Nästa gång ska jag spänna bågen lite högre och dessutom se till att basformen är utomordentligt bra.
Tomas Gustafson OLY 