Tomas Gustafson OLY

Under våren kände jag mig lite uppgiven. Det är lätt att skylla på pandemin men egentligen hade jag nog tappat det inre drivet. Jag hade börjat bli lite rädd för att ta ut mig eller vad det så att jag blivit lat!

Några månader längre fram låg Cykelvasan och lockade men tittade jag allra längst in trodde jag nog inte riktigt på mitt mål som var att gå att cykla på 2.55. Jag hade tidigare cyklat på 3.01 och 3.02. Om det var bra för en sextioåring vet jag inte men jag har känt mig stimulerad att försöka.

En faktor med CV har också varit att träffa Ulf Ekstrand och Jan Junell, mina gamla kompisar från skridskotiden. Nu hade Ulf sålt sitt hus i Sälen så den faktorn var borta.

Under våren körde jag mina pass, dock utan det riktiga drivet. Jag körde också mina intervaller på trainern nere i källaren två gåger i veckan. Men, som sagt, det riktiga inre drivet saknades och jag började känna en viss tvekan med meningsfullheten att veva runt på pedalerna.

Var då det enda med mitt tränande att prestera en personlig tid på en tävling som skulle avgöranden 13 augusti? Ja, det var ju det som klistrat sig fast i mitt huvud. Som ni förstår behövdes det något annat som lockade tanken.

Övriga familjen skulle åka ner till Tyskland och Österrike samma vecka som Cykelvasan och här stånkade jag på utan tro på mitt mål. Det var då jag tänkte och som jag alltid känt, att det viktigaste som finns är familjen. Jag hänger på deras resa men jag tar med mig cykeln och njuter av resan istället för att gå under för prestationstrycket. Ni hör att jag inte har det lätt med mig själv när det kommer till prestationer.

Nu sitter jag på väg till München för att njutningscykla till Wien. Det blir en tur utan alltför långa dagsetapper så att jag hinner stanna på vägen för att ta bilder och se mig omkring. Jag ser fram emot fem dagars cykling i ett fint landskap. Första anhalt är mitt gamla skridskoparadis Inzell.

Vi hörs efter hand.

Denna lite småkyliga morgon tänder jag kaminen i vårt nya växthus och myser in mig med en kopp kaffe. Samtidigt tänker jag på de många tusen cyklister som kämpar på sina cyklar för att ta sig runt Vättern. Senast jag själv gjorde det var 2018 och då var det min nionde runda som genomfördes tillsammans med Skoda Cycling Team.

Visst är det skönt här i värmen men jag funderar på varför jag inte sitter på cykeln istället. Hur kom det sig att jag blev lite bekväm och började humörcykla istället för att ta mig an de utmaningar som känt så inspirerande sedan jag fyllde femtio för drygt tio år sedan?

Det handlar egentligen inte om prestation men det har varit en skön känsla av att vara i bättre form vid sextio än tio år tidigare då jag skulle passera halvtidssträcket. Nu har jag börjat tappa och det krävs nog en liten blick framåt för att få skutan att börja tuffa på igen.

Grattis alla ni som just nu rullar på eller har haft en resa genom natten. En del rullar på, andra får slita sig igenom denna fantastiska utmaning. Det jag tror vi har gemensamt är den sköna känslan inombords av att ha klarat av något som kanske låg bortom det vi trodde var möjligt när vi startade resan som en tanke många månader tidigare.

Den unge mannen på bilden kommer att åka skridsko för fullt på fredag (12 nov) och den äldre herren kommer att kommentera på Viaplay och eventuellt någon mer kanal från NENT.

Det kommer att bli oerhört spännande att se vad Nils van der Poel kan åstadkomma när nu skridskosäsongen drar igång på allvar. Till helgen (12-14 nov) är det dags för den första av fyra deltävlingar innan jul i hastighetsåkningens världscup. Efter dessa fyra tävlingar vet vi också vilka som har kvalificerat sig till EM i januari, OS i februari samt Allround-VM och världscupfinaler i mars.

Från svenskt håll riktar vi naturligtvis blicken på den dubble världsmästaren från Trollhättan som under förra säsongens korta tävlingsperiod väckte intresset på nytt för vår fantastiska skridskosport. 

Hastighetsåkning på skridsko ligger nära hjärtat hos väldigt många svenskar och det är underbart kul att NENT har sänt hela världscupen och ISU:s mästerskap de senaste två åren. 

Nu är det alltså dags igen att bekanta sig med Nils, Patrik, Jorrit, Brittany, Irene och många andra. Jag som kommenterar i Sverige heter Tomas Gustafson och tänk att min första reflex var att tacka nej till detta fantastiska uppdrag när jag fick frågan för ett par år sedan. Jag tyckte att jag varit borta för länge från sporten men oj, vilken positiv känsla det varit att ta sig an detta uppdrag 

Nu startar snart min tredje säsong och det är personligen inspirerande att befinna sig mitt inne i hetluften när nu tävlingarna drar igång. Sändningsprogrammet före jul ser ut som följer:

World Cup 1: Tomaszów-Mazowiecki, Polen

Fre 12 nov 15.55 – 19.15

Lör 13 nov 14.25 – 17.45

Sön 14 nov 14.25 – 17.45

World Cup 2: Fre Stavanger, Norge

Fre 19 nov 16.55 – 19.20

Lör 20 nov 14.55 – 19.00

Sön 21 nov 14.55 – 17.45

World Cup 3: Salt Lake City, USA

Fre 3 dec 20.25 – 23.50

Lör 4 dec 20.25 – 23.45

Sön 5 dec 20.25 – 23.45

World Cup 4: Calgary, Kanada

Fre 10 dec 20.25 – 23.50

Lör 11 dec 20.25 – 23-35

Sön 12 dec 20.25 – 23.45

Välkomna att vara med på resan,

Tomas

Efter några veckors uppehåll tänkte jag att det är dags igen. Det är ändå lite spännande att låta tankarna publiceras. Just nu är det lätt att fångas av oro runt Corona och läget som råder.

För några veckor sedan var jag tillsammans med Lars-Eric och Elene Unestål och andra kurskamrater i en otroligt inspirerande tankemiljö som gav utrymme för tankar att formas och växa. Jag har sagt det vid flera tillfällen i mina filmsnuttar att det vi lägger energi på tenderar att utvecklas. 

De nio dagarna tillsammans med de andra gav den bästa tänkbara inspirationen och kunskapen för att kunna träna vidare och bli en coach på egen hand. En självklarhet kan många tycka men det handlar inte bara om utbildningen som sådan utan också om mina egna tankar och min egen utveckling.

Nu är det film nummer 20 som publiceras. I samband med detta tar jag en paus på ett par veckor. Jag siktar på att vara tillbaka med nya tankar inom kort. Det ligger en del andra projekt längs vägen som känns mycket inspirerande att ta sig an.

På återhörande

God morgon. Detta är den artonde filmen och jag tänker hela tiden att jag ska försöka sammanfatta vad jag har sagt i de tidigare filmerna, men så dyker det upp nya tankar och nästa film är ett faktum.

I den här filmen söker jag bland annat två stycken klienter att coacha för min certifiering. Det innebär att jag coachar vid fem tillfällen i närtid och att man också får lämna ett skriftligt omdöme om mig.

Jag nås enklast på tomas@tgsport.se eller via kontaktformuläret här på hemsidan.

Veckan har varit lärorik och intensiv. Tillsammans med nya vänner har jag påbörjat en intensiv och lärorik resa mot att bli Internationellt Certifierad ICC Coach. Jag hann inte med att lägga ut min filmsnutt igår så det får bli en lördagsfilm istället.

Vi befinner oss ständigt i nya situationer. En del tar vi oss an och andra kanske vi flyr ifrån. Oavsett så ligger de där och lockar, kittlar eller skrämmer. Jag brukar prata om trösklar och tvekan är ett exempel på ett sådant hinder.

När jag pratar om mål handlar det om att bestämma sig. Det kan vara att våga argumentera för sin sak, börja cykla till arbetet eller skaffa sig möjligheten att nå en idrottslig merit.

Det vi kan vara helt säkra på är att göra ansatsen betyder allt och att erfarenheten kommer efter att vi har försökt.

Nu skulle jag ha varit i Sälen tillsammans med tusentals andra och i morgon skulle cykeln ha rullat ner till Mora. Cykelvasan är en av årets höjdpunkter, inte bara för cyklingens skull, utan för inramningen med alla människor som finns runt omkring. Det är kul att sätta på sig nummerlappen och extra spännande att ge sig av tidigt på morgonen för att lägga cykeln på en bra plats i väntan på startskottet.

Nu blir det Hemmavasan istället och jag ser det som en manifestation för rörelse och framåtanda. Hoppas att många är med runt om i Sverige. Hoppas också att nästa års cykelvasa blir av som tänkt. För mig har det blivit extra tydligt vad mål verkligen betyder och hur mycket energi som finns laddat i de målbilder som jag brukar prata om i mina framträdanden.