Det gäller att skriva medans man minns. En dag läggs till handlingarna och ganska snart början nästa dag ta vid i tanken.
Redan tidigt i morse hörde jag strilandet men intalade mig att det var ljudet från den lilla bäcken som hördes genom det öppna fönstret. När jag sedan tittar ut inser jag snabbt att bäckljudet var undanträngt av hårt regn. Det var så dagen började men vad gör väl det.
Jag rullade iväg från Bad Aussee med vindjackan på och solglasögonen fick vila i ramväskan. Sedan cyklar jag oavbrutet och inser naturligtvis till slut att min energi börjar tryta. Det kanske var det som orsakade de trötta benen. Det är så det blir för mig när det regnar. Jag känner verkligen inte för att stanna. Att gå in för att äta och få en förnimmelse av att vara klar för dagen kan vara förödande.
På Instagram skrev jag att det var kul men jobbigt att benen blir trötta och att jag aldrig upplevt det på det här sättet. Jag har fått kramp och självklart har benen varit trötta vid ett otal tillfällen. Det är den här sega tröttheten jag inte känt tidigare och som här i Österrike har lett till att jag behöver resa mig från sadeln. Jag tror helt enkelt att jag har tappat styrkan.
Nu cyklar jag inte för att prestera eller imponera och då är det bara intressant att få uppleva nya känslor. Jag gör det här som en investering för livet och jag tycker att det är enormt privilegium att få sitta på cykeln och känna sig frisk nog att ta sig an den här resan.
Framöver blir det säkert fler och tuffare resor men det här var en bra basresa som ger massor av erfarenheter. Det är klart att det blir lite tyngre i uppförsbackarna med både ramväska och strut under sadeln.
Dagens mål var Lassing. Nu återstår ytterligare några dagar och jag hoppas någonstans inom mig att solen ska kunna titta fram så att det inte bara blir regndagar rakt igenom. Prognosen för morgondagen ser lovande ut.
Tomas Gustafson OLY 