Tomas Gustafson OLY

I fredags höll jag en föreläsning på Cykelmässan i Kista. Det är alltid kul att gå upp på scenen och möta människor i publiken. Jag har även sett några positiva kommentarer efteråt vilket naturligtivs känns bra.

Jag betecknar numera mig själv som inspirationsföreläsare och vill alltid hålla en positiv ton. Det betyder ju inte att jag inte kan vara kritiskt. Framför allt försöker jag vara öppen och ärlig i mitt resonemang och är jag kritisk använder jag ofta mig själv som exempel.

Det är lätt att man i efterhand förbättrar sin story och till slut har man glömt alla dåliga sidor hos sig själv. Det är ju kanske i de tuffaste ögonblicken som man lär sig allra mest, då man har fått rannsaka sig själv för att hitta en väg framåt.

Jag försöker bland annat berätta om händelser där tankarna påverkats. Det kan vara tankekulturen där man är uppväxt, i familjen, i staden eller i landet. Jag vet inte hur den svenska folksjälen är men jag vet att när vi skulle ta sats hemma i Eskilstuna och tala om att vi var bäst så klämde vi till med – ”sämre finns”. Jag minns också att jag fick lära mig att ”norrmännen var oslagbara”, men det var inte i Eskilstuna.

Från scenen vill jag att människor ska ta fram sina möjliga föreställningar. Någon kanske står i ”passningsskugga” och väntar på att få kliva fram. Då vill jag hjälpa hen att frigöra sin egen potential. Det här kan ju handla om allt från att säga sin mening i ett sammanhang där man tidigare inte vågat, till de stora livsavgörande ögonblicken.

”En tanke som tänks många gånger – blir till slut en accepterad tanke”, minns jag från idrottspsykologin. Det är fantastiskt om det är positiva bilder som växer fram men naturligtvis kan också negativa föreställningar ta utrymme som skapar stora begränsningar. Om man vet att man har lätt för att ge upp i vissa situationer kan det vara värt att investera tid att förändra förhållningssättet.

När jag tränade inför OS i Calgary för mer än trettio år sedan la jag naturligtvis ner mycket tid på träningen. Det gäller att ha bra kondition, spänst, styrka, mjölksyratålighet mm. Men det gäller också att kunna hantera tröttheten rent mentalt. Är man skridskoåkare är det inte svårt att gissa att det kommer att vara olidligt tufft med skyhög mjölksyrakoncentration i slutet på loppen. Loppet kanske avgörs när det är två varv kvar av tolv på 5 000 m. Då gäller det att vara laddad för det segmentet av loppet.

När tröttheten har tagit över är det lätt att negativa tankar kommer smygande och det är ju också där det avgörs. Det är ögonblickstankar som avgör om man kan uppbringa det där sista lilla extra eller om man kanske istället ger upp. Erfarenhet och prestationsmedvetenhet är värdefullt här så att man vet hur man är och brukar göra.

Det här behöver inte handla om idrott utan lika mycket om vardagssituationer, kultur och personlighet. Däremot kan man tro att allt är idrottsrelaterat bara för att jag har den bakgrunden. Då tycker jag att man missar en del men jag får tillräckligt goda återkopplingar eller vad sägs om den nedan:

”Jag har under mina år som ledare lyssnat på många föredragshållare. Den som berörde mig mest då var skådespelaren Ernst Hugo Järegård. Bjöd in honom till Bosön när jag hade ett läger där.

Nu har jag fått höra en till som verkligen berörde mig. Det var du.”

På återhörande