Igår när jag ensam satt på cykeln i soldiset och njöt på fina uppländska vägar ner förbi Sigtuna och Varpsund så kände jag mig stark och skön. Jag hade min MTB 29, som i helgen fick tjäna som landsvägskuse. Dessutom var jag i stort sett ensam på vägen, men ändå kände jag en så himla stor stolthet att tillhöra ett lag. I det här fallet heter laget Skoda Cycling Team. Teamets tröja satt tight på överkroppen och jag funderade på vad den signalerar. Den kanske säger: ”kolla, där är en stark kille, han ser proffsig ut”. Oavsett vad tröjan visar utåt så känner jag mig stolt, stark och oövervinnlig inombords.
För några år sedan var jag och min son på Manchester Uniteds museum vid Old Trafford. Vi la ytterligare ett matchställ till samlingen och det var då jag upptäckte att det på baksidan av klubbmärket, på insidan av tröjan närmast hjärtat, var broderat – Believe.
Känslan av historien från museumet, ledorden vad det innebär att vara en Unitedspelare och den brinnande lågan i the Munich Tunnel gjorde att min upplevelse av ordet lagkänsla fick en dimension till. Jag vet inte om det betyder något för en välbetad fotbollspelare eller för en tjänsteman på kontoret, men för mig var det magiskt att få ta del av något alldeles speciellt.
Om några veckor är det dags för träningsläger med laget. För mig är det stort att vara en del av detta så jag ser verkligen fram emot det. Det må så småningom handla om att cykla högervarv runt en sjö men det har vuxit till något mycket större och framför allt har det gett mig ytterligare ett kvitto på vilken kraft det finns i tillhörigheten.
Jag har naturligtivs förstått detta tidigare genom de lag jag varit med i, men också genom uppdrag jag har haft inom näringslivet där man ibland kämpar med teambuilding för att få människor att känna samhörighet. Jag har också förstått hur svårt det kan vara att skapa just denna känsla. Att dela upplevelser, känna stolthet och att se meningsfullheten i sin strävan är tre komponenter som jag upplever som viktiga i jakten på framgång.
Ibland upplever jag att man mekaniskt och metodiskt letar efter den där gläntan i skogen som man bara kan hitta om man går vilse. Står man på en fjälltopp och blickar mot horisonten kommer man att uppleva ett helt annat perspektiv än när man sitter i konferensrummet och läser fyrkantiga budskap i projektorns sken. Det finns en kraft i de naturliga bilderna som hjälper till att skapa positiv energi. Sedan får man hitta metoder att kanalisera den kraften, men det är ett annat kapitel.
På återhörande
Tomas Gustafson OLY 