Tomas Gustafson OLY

Igår skrattade jag åt mig själv. I mitt förra inlägg skrev jag om mekaniskt och metodiskt letande efter känslan och att man kanske på det sättet inte kan släppa fram den rätta energin för att vara så fantastisk som man skulle vilja vara.

Jag minns ett föredrag med regissören Kjell Grede som var helt fantastiskt. Han ritade en linje på en wyteboard och så skrev han K för kontroll på den linjen. Grede menade att de flesta människorna strävar efter kontroll i tillvaron. Sedan ritade han en linje till och skrev IK på den för icke kontroll. Efter det la han till ett kryss mellan linjerna och så sa han att, ”bedriften, det utöver det vanliga, utförs alltid utanför kontrollområdet”. Han pratade om att ”befinna sig i situation” och han utgick från ledarskap från filmen och teaterns värld. Det var magiskt bra.

Det här var 1998 efter OS i Nagano och publiken var förbundskaptener från svensk olympisk idrott. Jag lyssnade med idrottsmannens öron och tänkte att kontroll stod för kompetens, att kunna sin sak, att vara skicklig på det man håller på med. Det är här nötandet, upprepandet, siffrorna och de tekniska detaljerna kommer in. Att ”befinna sig i situaton” handlar för mig om att kunna utföra tänkt prestation samtidigt som känslorna hjälper eller stjälper.

Jag minns ocskå en stor föreläsningsdag med 1200 personer i publiken. En man från arrangörsgruppen skulle ”befinna sig i situation”. Han skulle ”bara” hälsa välkommen till den stora dagen och han var säkert van att prata inför grupper. Talet hade han på ett papper som han la på talarstolen. Han började, men sedan blev det tomt. Han tittade ner på sitt papper och tittade upp. Sa några ord och tittade ner igen och tittade upp. Sa några ord och tittade ner igen. Det var nog inte så han hade tänkt sig situationen och jag kände med honom där han troligtvis kämpade med bultande hjärta och svetten som trängde fram i pannan. 

För att utföra bedriften, det utöver det vanliga, behöver vi självklart kunna vår sak väldigt väl men också våga släppa kontrollen och få energi av situationen. Det handlar självklart om att träna men också om att arbeta med sin egen ”föreställning”, att våga tro på sig själv. Är vi ängsliga kanske det låser sig men är vi modiga och utnyttjar inspirationen på väg mot den personliga bragden som hägrar, kanske vi lyfter oss till oanande höjder. Vi kommer garanterat att vara nöjda att vi vågade. 

Igår satt jag nere i källaren på min trainer. Solen sken in genom fönstret och det är bara tokstollar och tråkmånsar som är inne i mörkret sådana dagar. Alla andra verkar vara på Mallorca och här hemma sitter jag som fastklistrad på kontrollinjen och försöker flytta mjölksyratrösklar och förbättra mina konditionsvärden, slaviskt lojal till coachens utskickade program. Det finns en faktor, som i varje fall är väldans viktig i sammanhanget – jag tycker det här är enormt stimulerande och roligt. 

Idag är det vilodag så det fick det bli en kort premiärtur med landsvägshojen.

På återhörande