Nu har det gått drygt två veckor sedan Vätternrundan och jag saknar Skoda Cycling Team. Det var en otroligt kul resa vi gjorde tillsammans med en fin final i samband med målgången i Motala. Ytterligare en livsbejakande medalj kan läggas till knippet.
Idag har jag haft en egen kick off på min satsning mot Cykelvasan som går den 11 augusti. Det blev några lugna timmar på MTB:n runt Uppsala och lite vetenskapens värld i lurarna.
När jag skriver är jag relativt öppen om vad jag känner. Jag ska alltid förklara allting in i minsta detalj och vill/ska alltid vara så förbaskat duktig. Det spelar ingen roll om jag har varit fantastiskt, det ska ändå analyseras.
Jag börjar känna mig som Karl Ove Knausgård. Den kände författaren satt där för något år sedan hos Skavlan och vred och vände ut och in på sig själv i sin egen komplexitet. Sedan dök det upp en fransman som hade varit gisslan hos IS. Han, som hade fått utstå tortyr och bevittnat avrättningar av medfångar, var positiv och helt klar i tonen. Där fanns ingen ömkan om livets svårigheter. Det är svårt att sätta sig in i fransmannens situation som måste ha burit på många hemskheter inombords. Dock var kontrasten mellan Knausgård och fransmannen total och jag tänkte att jag aldrig skulle ömka igen.
Mitt förra inlägg visar på motsatsen. Där är jag igen och försöker hitta förklaringar på varför just jag inte levererar på topp. Varför inte bara ta emot alla gratulationer och vara nöjd. När jag vann OS-guld sprang jag inte runt med uppsträckta armar utan jag smög ut i ”skogen” så att jag inte skulle genera någon. Om någon viskade: ”snyggt jobbat”, så ursäktade jag mig troligtvis med: äsch, det var inte så märkvärdigt”.
Jag trodde TG 2.0 hade vuxit ifrån det där. Nu krävs det ytterligare insatser eller kanske tvärtom. Jag måste bli enklare och inte knaustifiera livet. Tänk vad skönt att bara kunna ta emot utan att behöva ursäkta sig.
Det finns mycket erfarenheter att dra från varje satsning. Nu har jag funderat på hur formen ska vässas på bästa sätt till Cykelvasan i augusti. Oftast brukar jag bara cykla på men det kan ju finnas anledning att faktiskt försöka vara lite smart och följa en plan. Det jag märker är att jag behöver mer återhämtning efter tuffa pass nuförtiden. Jag har lite svårt att acceptera att kroppen blir äldre.
Formen är relativt god för tillfället. Även om jag har vilat från cyklingen så har jag tränat hemma i trädgården med plattläggning och lite markarbete.
På återhörande
Tomas Gustafson OLY 