Tomas Gustafson OLY

Jag har egentligen aldrig varit något stort fotbollsfan men lite starstruck var jag och min fru Elisabet när vi träffade Pelé under OS i Peking 2008. Sedan tog min son in mig i Manchester Uniteds värld och ett hängivet intresse för PL. Självklart har jag följt fotbollen genom åren, inte minst 1994 när Sverige hade sin förra storhetstid på herrsidan, dock ej lika hängivet som nu.  Vi gifte oss den 9 juli -94 utan att ha kollat matchprogrammet. 

Jag minns när dåvarande förbundskapten för herrlaget, Tommy Svensson, två månader efter fotbolls-VM för herrar 1994, i en sammanfattning av mästerskapet, sa: ”det tog tid att vänja killarna vid tanken på att de skulle kunna spela en VM-final i fotboll”. De kom inte ända fram men hade nivån och det blev en succéartad framgång som har levt kvar år efter år. Att damerna har tagit både silver och brons undrar jag om man vet ens på Svenska Fotbollförbundet. 

När Sveriges herrlandslag slog ut Italien i höstas och kvalade in till det VM som nu pågår funderade jag på vad Janne Andersson, den nuvarande förbundskapten, tänkte i relation till det ovan. ”Bollen är rund, allt kan hända eller vi tar en match i taget”. Jag har inte följt Janne  och alla skriverier tillräckligt noga så jag vet inte, men just nu verkar allt möjligt. Jag tror att Sverige är en mardrömsmotståndare för alla lag som återstår i turneringen. Grattis Janne och laget så långt. Är det en final som hägrar. Vem kunde tro det?

Själv ska jag upp till mountainbikeloppet Mörksuggejakten i helgen. Det låter kanske inte så glamoröst och det kommer att bränna i benen uppför backarna runt Rättvik. Hoppas det inte är alltför tekniskt. Jag är nog egentligen landsvägscyklist som tycker att det är kul med MTB och det får det inte vara för mycket rötter och stenar i vägen. Cykelvasan passar mig utmärkt men redan där märker jag att jag tappar när det svänger i skogen. 

Min största begränsning är ofta att inte ha koll på läget. Det suger mycket energi. Då handlar det inte bara om själva loppet utan om detaljerna innan. Finns det parkering, när måste jag vara på plats för att få en bra plats i startfållan, är det kö till nummerlappsutdelningen mm. Frågorna är många. Ni ser hur det är för ett kontrollfreak. Fatta att det tar mycket på krafterna. Slappna av, säger en del. Jag är säker på att några känner igen sig, ni förstår.

Hur var det nu med enkelheten? Det var ju den läran jag skulle ansluta mig till. Medvetendegöra – acceptera – förändra! Lätta ord på pappret – en utmaning i verkligheten.

På återhörande