Då var jag där igen och känner mig träningströg med anledning av att jag håller lite för högt tempo på distansträningen. Det är inte några megaturer jag är ute på men det tar på krafterna ändå. Eller så är det så att jag slarvar med nedvarvning och återhämtning. Eftersom jag i stort sett bara avslutar passen utan att ens skaka benen så får jag skylla mig själv.
När jag var i USA som nittonåring satt vi alltid i grupp och stretchade i minst en halvtimme efter passen. Jag kan inte minnas att jag la ner så mycket tid på rörlighet och stretching då jag tränade senare i karriären. Idag är det obefintligt men behovet finns ju där. Hos mig alltså.
Då jag var trettio och närmade mig slutet på karriären så frågade jag häcklöparen Edwin Moses hur han gjorde för att ta hand om sina ben. Jag hade lärt känna honom genom IOC Athletes Commission och han var ju dessutom några år äldre än mig. Han kylde ner benen i isbad. Ok, det var bara att spola i kallt vatten i badkaret och lägga i mängder av is, typ frysta glasspaket, och sedan härda ut.
Visserligen hade vi ju använt oss av metoden tidigare då Hasse Magnusson och jag efter tuffa pass i underbara Vålådalen gick ner till iskalla Vålån och lät benen få sin behandling. Det finns säkert studier som visar både positiva och negativa resultat av isbad men vi tyckte det var friskt och skyndade på återhämtningen. Man kan inte alltid veta allt och jag ska nog testa isbad igen så att jag får lite sprutt på mina ben.
Det finns många faktorer som påverkar hur man känner sig. Inte minst det mentala spelar stor roll. Tidigare idag skulle jag köra en knapp timmes test på min MTB. Jag började, körde en kilometer, la av och rullade tillbaka hem med massor av negativa tankar om att inte orka, jag gör det i morgon, mm. Dock fångar jag upp mig själv i min ynklighet och ger mig en mental smisk och resonerar med mig själv om att det handlar om inställning. Jag bestämmer mig för att göra att nytt försök.
Nu är det full laddning. Jag försöker föreställa mig första backen på Cykelvasan och sedan hålla högt tempo när det planar ut. Längre fram på testbanan försöker jag föreställa mig delar av de sista två milen. Även om jag var trög i kroppen och huvudet så lyckades jag matcha min bästa tid från förra året. Det hade kunnat bli en misslyckad träningsdag, nu blev det inte guldstjärna men ändå ett himla fint träningspass, nästan så som jag hade tänkt mig. Gott nog.
På återhörande
Tomas Gustafson OLY 