Lördag morgon kvart i sex lämnar jag Lindvallen för att hamna någorlunda tidigt i mitt startled som är nummer tre. Insläppet öppnar kvart i sju och när jag kommer ner strax efter sex ligger redan ett trettital cyklar på kö. Jag säger till en som kommer långt senare senare och fräckt lägger sin cykel långt fram i kön. Han fattar inte varför jag har synpunkter. Men vad kan jag begära i ett land som inte har någon kökultur…
Men vänta nu – redan här märker jag vad jag är på väg in i. Ett slags vridande,vändande och kritiserande. Jag ondgjorde mig tidigare i sommar över Knausgård och så är jag likadan själv. Varför kan jag inte bara skriva: det var en underbar morgon och det var magiskt att känna fartvinden i backen ner mot Vasaloppsstarten. Jag kände mig lite oviss på formen men hade goda förhoppningar att nå mitt mål som var en tid under tre timmar.
Jag har nog alltid varit en som vridit och vänt på saker och ting. Så har det troligtvis alltid varit men när jag var yngre var det nog inte lika tydligt. Man kanske inte alltid behöver fundera på varför man gör det ena eller det andra. Livet kan väl bara få tuffa på.
Bild från: mtbfoto.se
Det gjorde det under Vasan. Jag tuffade på mot Mora efter bästa förmåga. Min gamla skridskokompis Junell langade förnämligt dricka efter Mångsbodarna och i Oxberg. Efter Hökberg gick det sakta i leden och jag gick upp och körde själv väldigt mycket för länge! Vart var ni, ni som låg bakom? Jag kände mig hyfsat stark men fick kramp i båda låren med fem km kvar vilket innebar att jag kunde gå med i gruppen men inte hjälpa till med farthållning.
Jag landade på strax över tre timmar och kände mig nöjd med min prestation. Även om målet var under tre så fick det vara gott nog. Så skulle min kompis Klas N ha uttryckt det. Jag tänkte nästan direkt på nästa år och redan innan jag duschade kände jag mig stimulerad att göra ett nytt försök 2019.
Även om jag är glad blir mitt uttryck alltid en aning dystert. Jag har väl läst för mycket problematiserande litteratur för länge sedan. Dessutom är favoritfilmen Tarkovskijs Stalker. Nu får det bli ändring under hösten. Jag återkommer med en ytterligare uppgraderad version av TG.
På återhörande
Tomas Gustafson OLY 